torsdag 23 juni 2016

Betalande gäster

Är alltid glad då filialbibliotekets hylla lockar med goda tjocka romaner som man genast vill låna och kasta sig över. Som den här på 600 sidor: Hyresgästerna av Sarah Waters. - Waters har gett ut flera historiska romaner med medryckande intrig och oftast lesbiska kärleksförhållanden; Hyresgästerna är den vid pass sjätte. Debutromanen Kyssa sammet, som jag tror är den enda jag tidigare läst av Waters, väckte uppmärksamhet då den utkom för en femton år sedan.

I Hyresgästerna är året 1922 då vi stiger in i Frances Wrays slitna hus vid en förnämare gata i London. Det är efterkrigstid, många unga pojkar och män har nyligen fått offra livet, så också Frances' båda bröder. 26-åriga Frances bor ensam med sin mor, efter att också fadern dött. Det visar sig att fadern fått familjens ekonomi i gungning och för att klara sig är man tvungen att ta hyresgäster, ett ungt par. För de två högreståndsdamerna är det inte lätt att ett modernt, högljutt och glatt par, ur tja, lägre medelklass, flyttar in.

Boken är underbart detaljerad - med ingående beskrivningar av interiörer, hushållsarbete, vardagsliv, förhållanden -  och mycket lång. Längden stör mig inte alls, boken är nämligen en verklig bladvändare. Den är en utmärkt tidsskildring, en relationsroman och en spännande bok. Ja, här tänker jag varken avslöja de dramatiska händelserna eller hur det slutligen går. Säger bara att boken är läsvärd.




tisdag 21 juni 2016

I en familj finns inga fiender

Helt plötsligt hade jag ingen bok på gång. Tack och lov hittades snabbt ett oläst loppisfynd i hyllan: I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén - hennes debutroman från 2009. Det finns så många (nya) svenska författare att det inte är riktigt lätt att hålla koll på dem alla,  men gärna vill jag läsa så många som möjligt. Tur alltså, att jag köpte denna pocket på traditionella loppmarknaden i Bromarf förra sommaren.

Boken handlar om en ung kvinna, Marie, som en dag sätter sig i bilen och flyr från sina två barn och sin man till ärvd gård på landet. Hon far i väg från de gråtande barnen allt medan mannen väser "Jag ska berätta för dem vad du gjorde, att du bara stack, Lämna sina egna barn. Fy fan.". Boken handlar om ångest och frustration, smärtsamma minnen, problematiska mor-och-dotter-relationer, moderskärlek och om det mycket förbjudna, att kanske inte riktigt kunna älska sitt barn.

Jag tycker, i synnerhet till en början, att boken inte känns helt trovärdig. Jag har invändningar mot den mystiska Jennie som dyker upp vid gården på landet och stannar där. Också Maries mamma, som även hon ramlar in på gården, blir luddig. Men trots att jag inte tycker om allting ser jag dock att romanen har många kvaliteter. Författaren skriver bra. Och det hon mycket skickligt får fram är huvudpersonens ambivalenta och komplicerade relation med fyraåriga dottern.

Jag inhämtar att Viktoria Myrén förra hösten kommit ut med en ny roman, hennes tredje tror jag. I det yttersta heter den och sannolikt  kommer jag att låna den  bara den kommer emot mig på bibbahyllan. Så pass intressant och välskriven är debutromanen i alla fall.




tisdag 14 juni 2016

Tisdagsklubben

Anna Fredrikssons tidigare tre romaner hade jag tyckt bra om, i synnerhet Augustiresan men också Sommarhuset, den första. Därför fick Tisdagsklubben följa med hem från Hedengrens bokhandel i Stockholm i våras då körsbärsträden blommade.

Tisdagsklubben blir man inte heller besviken på om man vill läsa i genren relationsroman och vardagsrealism. Tisdagsklubben kallas också feelgood-roman och okej, jag kan gå med på att slutet gör den till en sådan. Annars är jag inte förtjust i etiketten feelgood, i synnerhet inte om den sätts fel, i så fall förringar den.

Anna Fredriksson är bra på att skriva om relationer och konflikter inom familjen eller på arbetsplatsen. Tisdagsklubben är en bok om livsval och förändring med en huvudperson, Karin, som är drygt 60 år, ännu inte pensionerad men ganska snart. Hennes liv är invant, hon och hennes man är fast i gamla vanor och roller. Så där som det brukar vara. Mannens stroke och en matlagningskurs vänder upp och ner på allt. Tycker att boken kanske känns litet ytlig med för enkla lösningar på problemen, men läste den (ändå) gärna och ivrigt.



söndag 12 juni 2016

Jag gungar i högsta grenen

Den minnesvärda julen 1975 fick jag två nya finlandssvenska (ungdoms)romaner i julklapp: Natten är ännu ung av Lars Sund och Minnet av Michael av Marianne Backlén. Sann lycka för en svältfödd boknörd! Sedan dess har jag följt bägge författarnas författarskap.

Marianne Backléns senaste roman (typ den femtonde) Jag gungar i högsta grenen kom i höstas. Det är en blandning av fakta och fiktion; det är en roman om hennes familj och släkt där en av huvudpersonerna är litteraturvetaren och kritikern Ruth Hedvall, en släkting till henne som dog i ett bombanfall på Skatudden i Helsingfors under fortsättningskriget. En annan huvudperson är Maria, som väldigt mycket påminner om M.B. själv.

Liksom till förra romanen Eldfågelns dans, som handlade om dansare och balett, har Backlén researchat noggrant och resultatet har blivit en välskriven, intressant och läsvärd bok/roman/dokumentär om familjehistoria, Finlands historia, Europa, 1900-talet, mm, mm.

Det är också en utmanande bok med olika tidsplan och personer från olika tider som umgås och diskuterar.  Det är lätt förvirrande till en början men sedan går det bra att läsa. Man rycks med av historierna.

Boken är en historisk roman som gör ett svep ända från slutet av 1800-talet över hela 1900-talet, där krigen tar stor plats, till i dag. Det är en släktroman som med ett utmanande berättargrepp lägger ett pussel med händelser och personer. Boken är fascinerande men ingalunda lätt.

Marianne Backlén har i alla sina böcker på något sätt diskuterat mångkulturalism och invandring. Så också i den här. - Jag gillar boken.

lördag 11 juni 2016

En av oss sover

Läst i oktober 2015. Denna bok kommer evigt att stanna i mitt minne på grund av tidpunkten då jag läste den.

Danska Josefine Klougart skriver i sin hyllade roman En av oss sover om existentiella frågor. Språket är mycket poetiskt och sällsamt. Boken handlar om kärlek och död, om barndomens landskap, vemod och sorg. Lätt är den inte, med plats och tid som skiftar och tempus som ändrar liksom mitt i en mening, vilket innebär betydelseförskjutningar. Inte heller personerna är lätta att ha koll på.

Det här är dock inte invändningar; boken är fascinerande och vacker. Jag är i alla fall inte lika lyrisk som de flesta recensenterna, utan kan tycka att det blir för mycket ... till och med av det fina bildspråket.

Boken lämnar många frågetecken för en realist som mig. Det som blir kvar är dess stämning - men den vill man inte vara utan.

fredag 10 juni 2016

Fyrvägskorsningen

Maj 2016. Äntligen läser jag Tommi Kinnunens lovordade debutroman från 2014,  kandidat för Finlandiapriset det året. Jag lånar boken på Kulturkontakt Nords bibba - i svensk översättning. Neljäntienristeys har blivit Där vägarna möts vilket låter betydligt mera romantiskt än titeln på originalspråket.

Det visar sig att romanen är en fängslande, psykologiskt trovärdig och dramatisk släkthistoria med flera generationer av starka kvinnor i huvudrollen - och också en man. Den beskriver livsvillkor och attityder på landsbygden, med kriget som bakgrund.  -Boken är skriven på ett mustigt finskt språk (jag har varit på Akademen och bläddrat i den finska pocketen). Det var knappast lätt att föra över finskan till svenska. Men hallå, "ryggsäcksryss" inom citationstecken följt av en torr förklaring, när man kunnat använda påsaryss!

Romanen är läsvärd. Och vill man veta mera om personerna lär Tommi Kinnunens nya roman Lopotti också handla om dem, med den blinda Helena som huvudperson. Jag fick helt lämpligt uppleva Tommi Kinnunen live på Helsinki Lit i maj.

Böcker vi läst ... en lista

Här följer nu helt enkelt en lista på böcker jag läst sedan oktober 2015 fram till nu ungefär. Temat för min blogg är ju enligt underrubriken Böckerna vi läst sedan du lämnade oss ... Här är dom:

Josefine Klougart, En av oss sover
Anne Tyler, Den blå tråden
Therese Bohman, Den andra kvinnan
Johanna Holmström, Hush Baby
August Strindberg, Giftas
Maria Fogelberg Nelson, Ett olidligt tillstånd
Louise Walters, Mrs Sinclairs resväska
Peppe Öhman, Vackra människor
Jan Kjaerstad, Tecken till kärlek
Marianne Backlén, Jag gungar i högsta grenen
Agneta Pleijel, Spådomen
Jonas Hassen Khemiri, Allt jag inte minns
Karin Smirnoff, Under ansvar
Fredrik Backman, En man som heter Ove
Harper Lee, Ställ ut en väktare
Ian McEwan, Domaren
Jan Guillou, Blå stjärnan
Sabine Forsblom, Maskrosgudens barn
Jostein Gaarder, Sofies värld
Lawen Mohtadi, Den dag jag blir fri
Elena Ferrante, Min fantastiska väninna
Anna Bråtenius, Så som vågorna slår mot stenig strand
Sjón, Skugga-Baldur
Viveca Sten, I maktens skugga
Anthony Doerr, Ljuset vi inte ser
Tommi Kinnunen, Där vägarna möts
Anna Fredriksson, Tisdagsklubben
Viktoria Myrén, I en familj finns inga fiender




Lästa böcker-häftet

Från trettonårsåldern och i mer än tio år framåt har jag kompletta listor över de böcker jag läst under året, prydligt förtecknade i ett blommigt Marimekkohäfte. Sedan började jag tyvärr slarva, men en hel massa listor på lösa lappar kan hittas här och där i hemarkivet.

Det var den lyckliga hösten under tidigt sjuttital då det kom en ny flicka till klassen. L. Hon var bland mycket annat gott också en bokläsare av stora mått liksom T och jag - de enda boklånarna i grannskapet dittills. Vi fick en ny bok- och bibblovän och genast vid nyår började jag på L:s uppmaning med mitt viktiga bokhäfte.

Nu tänker jag mig att bloggen blir det nya bokhäftet.

Böckerna vi läst sedan du lämnade oss

Viv läser heter min nya bokblogg, min första blogg någonsin. Snyggt namn eller hur?

Jag startar den i juni 2016, men tänker min vana trogen också blicka litet bakåt. Bloggen tillägnas minnet av min kära långvariga boksamtalsvän L i vars läskammare prasslet av boksidor tystnade förra hösten. Min blogg kommer att ha underrubriken Böckerna vi läst sedan du lämnade oss. (Underrubriken petar jag in vid tillfälle; har nyss kunnat konstatera att bloggdesign inte är mitt specialområde, he he.)

Jag har inte tänkt komma med djuplodande analyser, utan närmast vill jag få en lista på böcker jag läst. Men lite kommentarer blir det nog.

Jag läser ganska mycket,  har alltid en roman på gång. Precis i dag öppnade jag Hyresgästerna av Sarah Waters. Den verkar genast lovande, mera om den följer senare, skulle jag tro.