torsdag 14 juni 2018

Glöm mig

En natt kommer det igen ett sms till författarens telefon. ´Glöm mig´ står det. Glöm mig fick sedan bli titeln på boken Alex Schulman skrev om sin mamma, hon som skickat sms:et.

Alex Schulman är som känt en svensk medieprofil, författare, krönikör, bloggare och poddare. Jag följer varken blogg eller podd, men har förstås hört/sett honom ändå och läst en och annan kolumn.

Glöm mig (som utkom redan 2016)  är en stark och självutlämnande bok om en mammas alkoholmissbruk och dess konsekvenser för sonen och hela familjen. Boken kallas roman, men är i högsta grad självbiografisk. Den är mycket berörande. Schulman kan verkligen skriva skönlitterärt och formulera och analysera tankar och känslor. En mammas förändrade beteende, medberoendeskap,  skam, skuld och önskan om försoning och ett förlåt.

Läser intresserat om hans familjebakgrund. Han är son till finlandssvenske journalisten och teveproducenten Allan Schulman, som var betydligt äldre än mamma Lisette, dotter till Sven Stolpe, ytterst omsusad vasstungad kulturprofil på sin tid. (Ni hänger väl med?) - Några gruvliga historier från Lisettes uppväxt och ungdom som Schulman återger kan kanske ses som delorsaker till det senare missbruket.

Jag hade tidigare läst Schulmans bok  Skynda att älska, som handlar om pappan. Rekommenderar båda.



Omslagsbild från Bookmark Förlag

söndag 10 juni 2018

Ditt liv och mitt och en blogg som blev två

Fascinerande hur böckerna man mer eller mindre slumpmässigt väljer att läsa ofta råkar kommunicera med varandra. Eller så ligger det i tiden att göra upp med vissa teman.

I början av Ditt liv och mitt ingår ett citat av Alva och Gunnar  Myrdal. Det antyder att boken kommer att handla om de glömda och gömda i samhället. Utan att annars påminna om varandra behandlar Ditt liv och mitt och föregående boken jag skrev om, Själarnas ö, samma rashygieniska strömningar som härskade i folkhemmet Sverige och också i Finland från 1920-talet inom t ex Samfundet Folkhälsan.

Majgull Axelsson har i sitt skrivande en genomgående och tydlig avsikt att skildra de svagaste och mest utsatta, förföljelser, samhällsproblem, utanförskap, annorlundaskap. Jag har läst ganska många romaner av henne genom åren.  För ett par år sedan Jag heter inte Miriam om förföljelser av romer. Mycket bra, mycket stark, liksom många andra av hennes böcker (Aprilhäxan, Slumpvandring).

Till en början blir jag i nyaste boken Ditt liv och mitt lite fundersam över rösten som tillhör Den andra. Ska man orka med detta? Men vänjer mig snabbt och inser att den tillför mycket till berättelsen om Märit, en kvinna som precis ska fylla sjuttio. Hon gör upp med uppväxten och familjehemligheterna,  tillåter sig äntligen minnas traumatiska händelser. Hennes utvecklingsstörde bror hamnade på en anstalt för sinneslöa, som det hette. Det handlar mycket om skuld och skam.

En skickligt skriven bok, helt i min smak. Och lämpligt att med den fira Viv läser som fyller två år i mitten av juni. Bloggen tillägnas som bekant minnet av min kära vän i läskammaren som skulle ha firat sin jämna födelsedag i dagarna.







Pocketomslaget från Brombergs