tisdag 30 oktober 2018

God morgon

Påminns om att jag inte listat en bok jag läste redan i början av hösten, nämligen God morgon av Susanne Ringell.

God morgon är en liten roman eller kanske inte alls en roman utan snarare kortprosa eller noveller. Boken (som utkom 2017) är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2018 som ska delas ut ungefär i kväll (?). Spännande!

Ringell har gett ut många små, fina, speciella och mångbottnade böcker som kännetecknas av hennes utmärkta formuleringsförmåga. God morgon är också en sådan. Det är alltså frågan om kortprosa eller noveller om ett äkta par på resa i olika miljöer och ett annat par, Claire och Pascal. Detta är en bok att läsa långsamt.


torsdag 25 oktober 2018

Skuggan av en dotter

Jag hör till dem som genast fastnade för Elena Ferrantes Neapelkvartett. Den blev en oerhört stor läsupplevelse och det kändes sorgligt då också den fjärde boken var utläst.

Ferrante hade publicerat romaner också före succén med de omfångsrika böckerna om vänskapen mellan Elena och Lila. Nu har man översatt tre av hennes tidigare romaner från sent 1990-tal. Av dem läste jag Skuggan av en dotter. De tre tidiga böckerna lär hänga ihop temamässigt, men utgör inte en serie.

I Skuggan av en dotter känner man igen element från Neapelkvartetten men det här är en kort och koncentrerad roman. Mödrar och döttrar, relationer kvinnor emellan, en flicka, en docka. Och några män. Samt napoletanskan, släktband, klasskillnader och livsval. Skarpt och suggestivt skildrat genom huvudpersonen Leda, en akademiker och engelsklärare på semester vid en badort i södra Italien. Absolut läsvärd.






Gruppen


Jag upprepar mig, jag vet, men säger ändå: Tack vare ett par läsecirklar blir det för mig av att läsa böcker som kanske annars förblivit på bibbahyllan. En sådan bok är Gruppen av Mary McCarthy, en amerikansk modern klassiker från 1963. En kioskvältare på sin tid. Den kom för ett år sedan ut i nyöversättning av Amanda Svensson och med förord av Sara Danius.

Gruppen är en kollektivroman om åtta nyutexaminerade unga kvinnor i 1930-talets New York. Den är kanske något svår att komma in i, ytterst detaljrik och det är inte så lätt att hålla reda på alla namn (Kay, Lakey, Polly, Dottie, Priss, Pokey m.fl.). Men det lönar sig att inte ge upp. Gruppen är en intressant och modern bok som har mycket att ge också idag. Den brukar förresten ses som en sorts förlaga till Sex and the City.








måndag 17 september 2018

Det femte barnet

I somras ingick det en essä i Hbl om romanen Det femte barnet (1988, på svenska 1992) av Doris Lessing (1919-2013). Jag beställde genast boken till biblioteket. Hade inte läst Lessing på mycket länge, det var ju på sisådär sjutti-åttitalen man läste henne, även om hon fick nobelpriset långt senare.

Romanen Det femte barnet kan tolkas på många sätt - alla tolkningar lika rätta. Biblioteket har i varje fall sin klar; jag upptäcker att det står Fantasy på en lapp klistrad på bokryggen. Inte min genre, men ingen fara - detta är en bok också för oss läsare av realistiska samtidsromaner om familjelivet och dess upplösning.

Det femte barnet är en bok att sträckläsa. På endast 150 täta sidor får Lessing in så mycket. Romanen handlar om paret Harriet och David, som träffas och blir förälskade. Det är sextital. De går emot tidens konventioner och vill genast gifta sig och få många barn. De skapar sig en idyll i ett stort hus, fyra barn anländer i rask takt, släkt och vänner fyller det trivsamma huset under lov och helger. Men så blir Harriet gravid med det femte barnet och allt börjar förändras.

Rekommenderar (men inte precis för småbarnsmammor eller gravida).




Omslagsbild från Forum