tisdag 28 mars 2017

Effekten av Susan

Läste precis en artikel på nätet om elitpanik, dvs om de superrika i USA som förbereder sig inför  naturkatastrofer, krascher eller totalkollaps av samhällets nuvarande ordning genom att hamstra vapen, mat mm i säkra bunkrar på isolerade platser. Planer lite åt det hållet hade visst också Framtidskommissionen i Peter Høegs senaste roman, den thrilleraktiga Effekten av Susan som jag nyss läst.

En spännande och fartfylld roman med en smått svårgreppad handling. En nog så välskriven, medryckande och högst høegsk roman med humoristiska inslag och späckad med naturvetenskapliga och tekniska beskrivningar. Huvudpersonen, superkvinnan Susan (litet av Lisbeth Salander i henne) är fysiker -en mycket kompetent sådan och dessutom utrustad med en alldeles speciell egenskap, effekten hon har på andra personer. Hennes man och barn är likaså specialbegåvade på olika sätt.

Peter Høeg kan skriva, ja. Men ändå säger jag nja, nej till boken. Den är inte för mig. Blir inte berörd av superbegåvade karaktärer som är utan djup. Endimensionella. Boken lämnar faktiskt inga djupare spår även om jag inser att den är ett slags kritik av vår samhällsutveckling.

måndag 20 mars 2017

Stilla dagar i Mejlans

Tillbringade några dagar med Otto - Claes Anderssons alter ego bekant från Ottos liv - i nya romanen Stilla dagar i Mejlans. Jag tycker om många fina dikter av Claes Andersson, men det är främst hans romaner som följt mig, börjande med Bakom bilderna från början/ mitten av sjuttitalet. Vilket enormt intryck den gjorde på mig! Då när det begav sig var jag också mycket förtjust i Den fagraste vår (från 1976, omläst någon gång).

Otto, en åldrande man - händelsevis författare, psykiater, jazzpianist och samhällsaktiv - reflekterar i Stilla dagar i Mejlans över högt och lågt, på sitt underfundiga och (galg)humoristiska sätt. Hans ämnen sträcker sig över psykvård, politik, krig, sjukdom, åldrande och död med nedslag också i den egna barndomen. Allt låter ju inte så muntert, men Ottos / författarens mänskliga synsätt, inlevelse och uppriktiga ilska över orättvisor i kombination med den utmärkta formuleringskonsten gör det hela mycket läsvärt. Här inhämtas många tänkvärda tankar.




måndag 6 mars 2017

Vegetarianen

Plötsligt är boken Vegetarianen framme överallt. Romanen av sydkoreanska Han Kang fick internationella Booker-priset 2016 och finns nu på svenska. Översatt via engelskan. Det är inte precis ofta nya koreanska romaner når fram till en, så man vill gärna läsa den här. - Tror inte jag läst andra koreanska böcker än Ta hand om min mor av Kyung-sook Shin för något år sedan. Riktigt intressant, vill jag minnas.

Vegetarianen är en mycket märklig bok. Väldigt säkert skriven, suggestiv, med vackert språk och fina beskrivningar, men samtidigt hemsk och ganska obehaglig. En mångbottnad bok, synnerligen svår att förstå och tolka. Surrealistisk. Vad är det egentligen som händer med huvudpersonen?

Huvudperson är en ung gift kvinna, stillsam och alldaglig, som mycket plötsligt blir vegetarian. Ingen i omgivningen kan förstå eller godkänna hennes beslut. Koreanska fruar brukar sannolikt inte bli vegetarianer.  Efter en blodig dröm tömmer hon kylskåp och frys på kött och mjölkprodukter. Hon slutar laga mat med kött i, hon slutar äta sådan mat, hon slutar nästan helt äta. Det blir en incident vid en familjemiddag då hennes våldsamme far försöker tvinga i henne kött, med ödesdigra konsekvenser.

Boken är indelad i tre avsnitt, vi ser huvudpersonen Yeong-hye genom makens, svågerns och systerns ögon. På det sättet förblir hon ytterst distanserad, vi får aldrig veta vad hon egentligen tänker och menar. Boken handlar om så mycket mer än att bli vegetarian. Om frihet att välja, våld, tvång, upplevelser i barndomen, psykisk sjukdom. -Läste intresserat, men trots allt utan att bli berörd på djupet.