I november läste jag:
Ärr av Audur Ava Olafsdottir,
Jag tänker på nötskrikor av Michel Ekman,
En eller annan väg av Sara Paborn,
Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones och
Vem dödade bambi av Monika Fagerholm.
söndag 1 december 2019
torsdag 31 oktober 2019
September- och oktoberskörd
En av septembers läsupplevelser blev Naisia joita ajattelen öisin av Mia Kankimäki. Den skulle jag aldrig ha hittat till själv, men gjorde det tack vare nyaste kulturklubben (tack Monica H.). Trodde det skulle vara svårt att läsa facklitteratur på finska. Men boken kan nog ses som i högsta grad skönlitterär också, och dessutom som autofiktion. Och att den var på finska glömde jag faktiskt bort under läsningen! (forts. följer)
En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell
Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci
Kafeet vid världens ände av John Strelecky
Irakisk Kristus av Hassan Blasim
En del av mitt hjärta av Agnès Martin-Lugand
Poste restante - ett brev till Locmaria av Lorraine Fouchet
Totalskada av Helena von Zweigbergk
En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell
Min katt Jugoslavien av Pajtim Statovci
Kafeet vid världens ände av John Strelecky
Irakisk Kristus av Hassan Blasim
En del av mitt hjärta av Agnès Martin-Lugand
Poste restante - ett brev till Locmaria av Lorraine Fouchet
Totalskada av Helena von Zweigbergk
lördag 31 augusti 2019
Mörknande augusti
I augusti tycks jag ha läst dehär tematiskt olika romanerna: Syskonen av Tessa Hadley, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst och Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Gemensamt för dem är att det är ganska nya romaner skrivna av kvinnor.
Stridsbergs Kärlekens Antarktis, som vi valde som höstens första bok i ena bokcirkeln, är verkligen ingen lätt läsning. Men för att vara så fruktansvärt hemsk är det en mycket vackert skriven bok. Dock ytterst plågsam att ta till sig. Boken handlar om ett mord. Dödsögonblicket upprepas om och om igen. Boken är skriven ur offrets synvinkel; Kristina är den allvetande berättaren - som ser allt men inte kan ingripa. Och hon dör på nytt och på nytt. (Gulp, gulp, gulp.) Boken vill skildra kvinnoförtryck, ge offret ett ansikte, men inte förövaren.
Stridsbergs Kärlekens Antarktis, som vi valde som höstens första bok i ena bokcirkeln, är verkligen ingen lätt läsning. Men för att vara så fruktansvärt hemsk är det en mycket vackert skriven bok. Dock ytterst plågsam att ta till sig. Boken handlar om ett mord. Dödsögonblicket upprepas om och om igen. Boken är skriven ur offrets synvinkel; Kristina är den allvetande berättaren - som ser allt men inte kan ingripa. Och hon dör på nytt och på nytt. (Gulp, gulp, gulp.) Boken vill skildra kvinnoförtryck, ge offret ett ansikte, men inte förövaren.
onsdag 31 juli 2019
Juliläsning x 8
Tänk, det är redan den sista dagen i juli. Bestämmer mig för att äntligen sparka igång den sorgligt försummade - och av många saknade (hö, hö, hoppas jag) - bokbloggen på nytt.
Juli är som vanligt den intensivaste sommarmånaden då allt somrigt ska göras och mängder av sommarböcker läsas. Jag tycker om att ägna mig åt slumpläsning och välja en lämplig binge böcker på bibban. Mitt sommarbibliotek i Bromarv brukar leverera. Så även nu. Det mesta är därifrån.
Feelgood och lättsmält hör sommaren till: läste snabbt Marita Conlon McKennas Den glömda rosenträdgården och Elisabeth Anderssons Lyckostarnas klubb. Ingendera gjorde större intryck dock, men de passade fint som reselektyr.
Fortsatte med irländska Sheila O'Flanagans Livet kan börja om Imogen som lämnar sin kontrollerande man och skapar sig ett eget liv. Norska Anne Østbys Små bitar av lycka utspelar sig på Fiji. Några kvinnor 60+, gamla vänner sedan ungdomen, samlas i ett kollektivt boende hos en av kvinnorna som flyttat runt i världen och hamnat på Fiji. Många olika öden och relationer avhandlas. Inte tillräckligt djupgående kanske, men sympatiskt. Dessutom intressant med Fiji som miljö, författaren har själv bott där.
Men så blev det ett raskt skutt till andra landskap, nordliga, kalla och ensliga. I hyllan i Bromarvbibban stod en roman jag länge väntat på att läsa: Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. Smirnoff debuterade som 54-åring med denhär romanen som genast blev både omtalad och Augustnominerad. Välförtjänt. Boken handlar om livet i glesbygden, en liten håla i Norrland. Huvudpersonen Jana Kippo återvänder till hemgården för att en tid ta hand om sin tvillingbror som super. Hon stannar, börjar jobba på hemtjänsten, hinns upp av det förflutna. Det är socialrealism i kvadrat med sex, våld, incest osv hemskheter, men skildrat på ett enastående särpräglat sätt, även med humor. Mycket fint språk. Jag fängslades. Rekommenderar.
Elin Willows debuterade med Inlandet, som utkom på Förlaget 2018. Miljön är lite liknande nordsvenska glesbygdstrakter som hos Smirnoff. En ung kvinna flyttar till Platsen i norr för att bo med sin pojkvän och stannar, även om förhållandet genast tar slut. Temat för Willows bok är helt enkelt händelselöshet. Och val, att välja eller låta bli. En riktigt bra bok. (Önskar dock att jag inte läst den mitt emellan de två romanerna av Smirnoff.)
Vi for upp med mor är fortsättningen på Smirnoffs berättelse om janakippo (ja, i böckerna skrivs alla namn ihop och med små bokstäver på detta sätt). Här är modern i fokus, hon som blundade för övergreppen i förra boken. Modern är dock död och Jana och Bror för henne till hennes hemby för att begravas där. Hembyn domineras av en religiös sekt, någon sorts gammallaestadianer även om det inte sägs ut. Starkt. Borde kanske ha hållit en längre paus mellan böckerna, det blev nästan för mycket på kort tid. En tredje bok av Smirnoff är utlovad. Ämnar läsa även den.
Och sedan slukar jag Alex Schulmans Bränn alla mina brev. Det är den tredje boken av honom jag läser - jag tycker mycket om den här också. Den är en roman men grundar sig på autentiska händelser, brev och dagboksanteckningar. Den handlar om kärleken mellan Schulmans mormor Karin Stolpe och Olof Lagercrantz under tidigt 1930-tal, då Karin redan var gift med kulturpersonen, författaren och kritikern Sven Stolpe, känd bl a för sin vassa tunga och penna. En mycket berörande bok.
Juli är som vanligt den intensivaste sommarmånaden då allt somrigt ska göras och mängder av sommarböcker läsas. Jag tycker om att ägna mig åt slumpläsning och välja en lämplig binge böcker på bibban. Mitt sommarbibliotek i Bromarv brukar leverera. Så även nu. Det mesta är därifrån.
Feelgood och lättsmält hör sommaren till: läste snabbt Marita Conlon McKennas Den glömda rosenträdgården och Elisabeth Anderssons Lyckostarnas klubb. Ingendera gjorde större intryck dock, men de passade fint som reselektyr.
Fortsatte med irländska Sheila O'Flanagans Livet kan börja om Imogen som lämnar sin kontrollerande man och skapar sig ett eget liv. Norska Anne Østbys Små bitar av lycka utspelar sig på Fiji. Några kvinnor 60+, gamla vänner sedan ungdomen, samlas i ett kollektivt boende hos en av kvinnorna som flyttat runt i världen och hamnat på Fiji. Många olika öden och relationer avhandlas. Inte tillräckligt djupgående kanske, men sympatiskt. Dessutom intressant med Fiji som miljö, författaren har själv bott där.
Men så blev det ett raskt skutt till andra landskap, nordliga, kalla och ensliga. I hyllan i Bromarvbibban stod en roman jag länge väntat på att läsa: Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. Smirnoff debuterade som 54-åring med denhär romanen som genast blev både omtalad och Augustnominerad. Välförtjänt. Boken handlar om livet i glesbygden, en liten håla i Norrland. Huvudpersonen Jana Kippo återvänder till hemgården för att en tid ta hand om sin tvillingbror som super. Hon stannar, börjar jobba på hemtjänsten, hinns upp av det förflutna. Det är socialrealism i kvadrat med sex, våld, incest osv hemskheter, men skildrat på ett enastående särpräglat sätt, även med humor. Mycket fint språk. Jag fängslades. Rekommenderar.
Elin Willows debuterade med Inlandet, som utkom på Förlaget 2018. Miljön är lite liknande nordsvenska glesbygdstrakter som hos Smirnoff. En ung kvinna flyttar till Platsen i norr för att bo med sin pojkvän och stannar, även om förhållandet genast tar slut. Temat för Willows bok är helt enkelt händelselöshet. Och val, att välja eller låta bli. En riktigt bra bok. (Önskar dock att jag inte läst den mitt emellan de två romanerna av Smirnoff.)
Vi for upp med mor är fortsättningen på Smirnoffs berättelse om janakippo (ja, i böckerna skrivs alla namn ihop och med små bokstäver på detta sätt). Här är modern i fokus, hon som blundade för övergreppen i förra boken. Modern är dock död och Jana och Bror för henne till hennes hemby för att begravas där. Hembyn domineras av en religiös sekt, någon sorts gammallaestadianer även om det inte sägs ut. Starkt. Borde kanske ha hållit en längre paus mellan böckerna, det blev nästan för mycket på kort tid. En tredje bok av Smirnoff är utlovad. Ämnar läsa även den.
Och sedan slukar jag Alex Schulmans Bränn alla mina brev. Det är den tredje boken av honom jag läser - jag tycker mycket om den här också. Den är en roman men grundar sig på autentiska händelser, brev och dagboksanteckningar. Den handlar om kärleken mellan Schulmans mormor Karin Stolpe och Olof Lagercrantz under tidigt 1930-tal, då Karin redan var gift med kulturpersonen, författaren och kritikern Sven Stolpe, känd bl a för sin vassa tunga och penna. En mycket berörande bok.
lördag 29 juni 2019
söndag 23 juni 2019
torsdag 30 maj 2019
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
lördag 11 maj 2019
tisdag 30 april 2019
söndag 28 april 2019
söndag 14 april 2019
söndag 31 mars 2019
torsdag 31 januari 2019
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)