Sedan blev det svensk feelgood i form av Vägen till äppelriket av Anna Fredriksson. Relationer, mysfaktor.
Därefter Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, en av de bästa amerikanska författarna just nu (ja, precis: Olive Kitteridge). Romanen om Lucy Barton lyckas på bara 167 sidor förmedla en berörande berättelse om en komplicerad mor- och dotterrelation. Rekommenderar.
De, eller egentligen de med liten bokstav, av danska Helle Helle är också mycket bra och har ett mycket bra språk (med en intressant användning av tempus). Det är en tunn bok, ingenting onödigt sägs. Boken handlar om en flicka och hennes mor, tiden är 1980-tal även här (liksom i Lucy Barton).
Med Sommardrömmen vann Maria Grundvall första pris i Schildts & Söderströms romanpristävling för något år sedan. Detta är en bra, underhållande och humoristisk finlandssvensk feelgood-roman som utspelar sig i Kaskö. Gillar!
Och omtalade och hyllade Allt jag fått lära mig av Tara Westover är ju onekligen en bok som drabbar en. Om en uppväxt präglad av mormonism, fanatism, psykisk sjukdom, isolering från det omgivande samhället, våld. Om en kunskaps- och bildningsresa av sällsynta mått. Mycket läsvärd.
