I augusti tycks jag ha läst dehär tematiskt olika romanerna: Syskonen av Tessa Hadley, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst och Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Gemensamt för dem är att det är ganska nya romaner skrivna av kvinnor.
Stridsbergs Kärlekens Antarktis, som vi valde som höstens första bok i ena bokcirkeln, är verkligen ingen lätt läsning. Men för att vara så fruktansvärt hemsk är det en mycket vackert skriven bok. Dock ytterst plågsam att ta till sig. Boken handlar om ett mord. Dödsögonblicket upprepas om och om igen. Boken är skriven ur offrets synvinkel; Kristina är den allvetande berättaren - som ser allt men inte kan ingripa. Och hon dör på nytt och på nytt. (Gulp, gulp, gulp.) Boken vill skildra kvinnoförtryck, ge offret ett ansikte, men inte förövaren.
