Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré

En ledig kväll var det läge för lite feelgood, spansk sådan. Det blev en bok med möjligast lång titel, Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré av Mamen Sánchez.

Vi har juristen Cecilia, drygt fyrtio, som blivit lämnad av sin man och ska skapa sig en ny tillvaro. Lämpligt nog äger hon ett stort, gammalt hus i Madrid efter sina morföräldrar. Det ska renoveras, beslutar hon,  och bli ett litet pensionat för kvinnliga studenter. Sedan blir det förvecklingar, komplikationer, romantik, dramatik och osannolika sammanträffanden. Underhållning för en kväll (eller två, om man inte är likadan nattuggla som jag). Lämnar dock inga större spår.

Omslagsbild härifrån

Så här upphör världen

Jag hör till dem som gillade Philip Teirs debutroman Vinterkriget och jag tycker också om hans nya roman Så här upphör världen, som utkom förra månaden. Det är något med hans sätt att fånga miljöer och stämningar som tilltalar mig, liksom personskildringen.

Så här upphör världen är en relationsroman av den lågmälda sorten. Den handlar om en typisk kärnfamilj med två barn, tio och tretton år, på semester i en gammal sommarvilla i Österbotten. Man anar att äktenskapet är i någon sorts kris. Dessutom är klimathotet ett stort tema i romanen. En viss undergångsstämning genomsyrar hela boken, små och större sönderfall och katastrofer sker eller hotar ske. - Genom berättarperspektivet som växlar får vi de olika personernas version av samma händelse eller situation.

Teir är en god samtidsskildrare - läste med behållning. Möjligen skulle jag ha önskat mig lite mera bok, den är inte precis tjock. Ser fram emot diskussionen med bokcirkeln i mitten av maj, mångahanda åsikter brukar framföras.

Om du vågar

Megan Abbott omnämns som deckarförfattare på bakpärmen till Om du vågar. Äsch en deckare, tänker jag, men okej låt gå. Efter läsningen kan jag bara konstatera att också om mordfallet utelämnats hade jag tyckt att det här var en väldigt spännande bok. Det här är en roman, en thrillerartad psykologisk roman.

Välskriven, välformulerad, nyanserad. Om ett cheerleadinglag på en high school, om maktkamp, intriger och kniven i ryggen bland ett gäng glitterklädda, brunsprejade, hästsvansförsedda flickor. Beth och Addy har dittills varit de ledande i gruppen, men maktbalansen ställs på ända då laget får en ny coach. Mycket spännande, trots en del utdragna partier om otaliga stunts, pyramider och annan akrobatik.

Det är Addy som berättar; allt vi får veta får vi veta genom henne. Det vi inte vet är om hon är en pålitlig berättare. Berättar hon sanningen?

En bladvändare. Kan inte påstå att jag trots allt tyckte särskilt mycket om boken, men rasande skickligt skriven är den.

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande

Behövde snabbt lektyr och gjorde ett trevligt fynd i närmsta bokhylla (tillhörande lille A:s mor): Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. Den utkom på svenska redan 2008; jag hade nog sett den i bokhandeln, men alltså inte läst.

En intressant berättad roman om kulturkollisioner, om språk, ord, grammatik, identitet och kärlek. I synnerhet i början av boken är jag så fascinerad av kompositionen och sättet att belysa verkligheten för den unga kinesiskan Zhuang, hemma från landsbygden i Kina, som ensam och nyanländ i London försöker lära sig språket och  klara sig i en för henne helt obegriplig värld. Hon orienterar sig i tillvaron med hjälp av en ordbok. Hennes reflexioner och kommentarer är ofta roliga och ytterst tankeväckande. Kulturskillnader och -krockar i högsta grad. Man inser hur mycket av kulturen det finns bakom sättet vi uttrycker oss på. -Även om boken kanske går lite på tomgång någonstans i mitten är slutet åter berörande och sorgmodigt. Läsvärd!