söndag 12 juni 2016

Jag gungar i högsta grenen

Den minnesvärda julen 1975 fick jag två nya finlandssvenska (ungdoms)romaner i julklapp: Natten är ännu ung av Lars Sund och Minnet av Michael av Marianne Backlén. Sann lycka för en svältfödd boknörd! Sedan dess har jag följt bägge författarnas författarskap.

Marianne Backléns senaste roman (typ den femtonde) Jag gungar i högsta grenen kom i höstas. Det är en blandning av fakta och fiktion; det är en roman om hennes familj och släkt där en av huvudpersonerna är litteraturvetaren och kritikern Ruth Hedvall, en släkting till henne som dog i ett bombanfall på Skatudden i Helsingfors under fortsättningskriget. En annan huvudperson är Maria, som väldigt mycket påminner om M.B. själv.

Liksom till förra romanen Eldfågelns dans, som handlade om dansare och balett, har Backlén researchat noggrant och resultatet har blivit en välskriven, intressant och läsvärd bok/roman/dokumentär om familjehistoria, Finlands historia, Europa, 1900-talet, mm, mm.

Det är också en utmanande bok med olika tidsplan och personer från olika tider som umgås och diskuterar.  Det är lätt förvirrande till en början men sedan går det bra att läsa. Man rycks med av historierna.

Boken är en historisk roman som gör ett svep ända från slutet av 1800-talet över hela 1900-talet, där krigen tar stor plats, till i dag. Det är en släktroman som med ett utmanande berättargrepp lägger ett pussel med händelser och personer. Boken är fascinerande men ingalunda lätt.

Marianne Backlén har i alla sina böcker på något sätt diskuterat mångkulturalism och invandring. Så också i den här. - Jag gillar boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar