Helt plötsligt hade jag ingen bok på gång. Tack och lov hittades snabbt ett oläst loppisfynd i hyllan: I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén - hennes debutroman från 2009. Det finns så många (nya) svenska författare att det inte är riktigt lätt att hålla koll på dem alla, men gärna vill jag läsa så många som möjligt. Tur alltså, att jag köpte denna pocket på traditionella loppmarknaden i Bromarf förra sommaren.
Boken handlar om en ung kvinna, Marie, som en dag sätter sig i bilen och flyr från sina två barn och sin man till ärvd gård på landet. Hon far i väg från de gråtande barnen allt medan mannen väser "Jag ska berätta för dem vad du gjorde, att du bara stack, Lämna sina egna barn. Fy fan.". Boken handlar om ångest och frustration, smärtsamma minnen, problematiska mor-och-dotter-relationer, moderskärlek och om det mycket förbjudna, att kanske inte riktigt kunna älska sitt barn.
Jag tycker, i synnerhet till en början, att boken inte känns helt trovärdig. Jag har invändningar mot den mystiska Jennie som dyker upp vid gården på landet och stannar där. Också Maries mamma, som även hon ramlar in på gården, blir luddig. Men trots att jag inte tycker om allting ser jag dock att romanen har många kvaliteter. Författaren skriver bra. Och det hon mycket skickligt får fram är huvudpersonens ambivalenta och komplicerade relation med fyraåriga dottern.
Jag inhämtar att Viktoria Myrén förra hösten kommit ut med en ny roman, hennes tredje tror jag. I det yttersta heter den och sannolikt kommer jag att låna den bara den kommer emot mig på bibbahyllan. Så pass intressant och välskriven är debutromanen i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar