Augusti

Sensommarläsningen såg ut så här: Under isen av Karin Collins - hennes andra deckare (och den första jag läser av henne) som utspelar sig i Gunnarstrand i Hangö på 1980-talet. Jag uppskattar den särskilt för lokalfärgen och miljöbeskrivningarna. Välskriven, lagom spännande, flera trovärdiga karaktärer. En och annan deckare hör till på sommaren och Collins kommer jag säkerligen att välja en annan gång också. 

 Sedan blev det svensk feelgood i form av Vägen till äppelriket av Anna Fredriksson. Relationer, mysfaktor.

 Därefter Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout, en av de bästa amerikanska författarna just nu (ja, precis: Olive Kitteridge). Romanen om Lucy Barton lyckas på bara 167 sidor förmedla en berörande berättelse om en komplicerad mor- och dotterrelation. Rekommenderar. 

De, eller egentligen de med liten bokstav, av danska Helle Helle är också mycket bra och har ett mycket bra språk (med en intressant användning av tempus). Det är en tunn bok, ingenting onödigt sägs. Boken handlar om en flicka och hennes mor, tiden är 1980-tal även här (liksom i Lucy Barton).

 Med Sommardrömmen vann Maria Grundvall första pris i Schildts & Söderströms romanpristävling för något år sedan. Detta är en bra, underhållande och humoristisk finlandssvensk feelgood-roman som utspelar sig i Kaskö. Gillar! 

Och omtalade och hyllade Allt jag fått lära mig av Tara Westover är ju onekligen en bok som drabbar en. Om en uppväxt präglad av mormonism,  fanatism, psykisk sjukdom, isolering från det omgivande samhället, våld. Om en kunskaps- och bildningsresa av sällsynta mått. Mycket läsvärd.

Semesterläsning

I juli blev det Slutet på historien av Jan Guillou, Brevet till Alice av Malin Letser, Jaktlaget av Ulrika Hansson, Ru av Kim Thuy och Jag är Istanbul av Malin Isaksson.

Juni - bloggen fyllde fem

Startade listan, eller bloggen menar jag, över lästa böcker i juni 2016. Tanken var ju att kort kommentera varje bok, men numera blir det dessvärre mest en förteckning. Fem år har raskt sprungit iväg medan jag suttit med mina romaner. I juni i år läste jag: En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja, Vaka av Hyam Zaytoun, Sanningens kalas av Marie Lundström, Brevet till Auberginerepubliken av Abbas Khider, Tistelhonung av Sara Paborn och Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson. Tycker att de här romanerna bildar en varierande och representativ bukett, lämplig för bloggens femårsjubileum.

Läst i april och maj

Allt ett under av Juha Itkonen, Lyckan finns i ett ögonblick av Kate Eberlen, Bomullsängeln av Susanna Alakoski, Tyska huset av Annette Hess, Aednan av Linnea Axelsson, Hoppets tåg av Viola Ardone, 7+7: brev i en orolig tid av Kjell Westö och Juha Itkonen, Som har inget redan hänt av Niklas Rådström och Sen for jag hem av Karin Smirnoff.

Dagarna, dagarna, dagarna med mera i mars

I mars har jag hunnit med Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson, Floden hem av Hannah Richell, Stoner av John Williams, Svårmodets döttrar av Anna Laestadius Larsson, Vuxna människor av Marie Aubert, Ännu ett liv av Theodor Kallifatides och Bakvatten av Maria Broberg. Sinsemellan mycket olika romaner, några av dem sådana som verkligen kommer att stanna i minnet. I synnerhet Stoner. Bakvatten är en mycket stark debut, Vuxna människor läsvärd relationsroman.

Fem februariböcker

Under korta februari läste jag Beate Grimsruds Jag föreslår att vi vaknar, Adrian Pereras White Monkey och Mamma, Johanna Ekströms Meningarna och Agneta Pleijels Dubbelporträtt.

Ljusare januari

Det nya årets första månad har lunkat iväg. Med coronapandemin fortsättningsvis som ett segt grått moln över allting. Men med snö som faktiskt lyser upp lite efter regnet på jul och nyår. Nog om vädret nu. Några böcker blivit lästa, som sig bör. Och nyårslöftet var -även i år - att sparka nytt liv i bloggen. Få se hur det går. Januariböckerna blev: De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante, Doktor Bagges anagram av Ida Jessen och Min historia av Michelle Obama