Tre bröder

Nådde slutet på mastodontiska (660 sidor)  julklappsboken Tre bröder av Joakim Groth. Jag tyckte, då det begav sig, jättemycket om hans förra roman Världen enligt Edi. Den utkom på åttiotalet. Groth har skrivit  mycket sedan dess, många fina skådespel till exempel, men en ny roman har vi fått vänta länge på.

Tre bröder är en finlandssvensk roman som omspänner decennierna från 1970-talet fram till början av 2000-talet och handlar om mycket - bröder, föräldrar, kärlek, relationer, flickvänner, sex, studier, litteratur, konst, skrivande, teater, politik och kultur. Med andra ord allt.

Som titeln säger handlar boken om tre bröder - JG själv har en. En roman ska läsas som en roman, som fiktion, men det kan inte hjälpas att jag läser in mycket av författaren i synnerhet i Hogge, den äldsta av de tre bröderna.

Igenkänningsfaktorn är skyhög för mig även om jag aldrig befunnit mig inne i de kretsar det handlar om i boken. Här blandas fiktiva personer med verkliga, namn nämns och det hängs på bekanta helsingforskrogar.

Problemet med romanen är dess längd. Jag skulle gärna sett att författaren skurit ner en hel del. Till exempel mellanbrodern Enars relation med Lo känns långrandig då alla trassliga vändningar beskrivs ingående. Men bortsett från invändningen om romanens omfång är jag på det hela mycket positiv till boken och imponerad av både språket och generations- och samtidsbeskrivningarna.

Omslagsbild från Förlaget

Laterna magica

Bergmanåret till ära läste jag om Laterna magica, Ingmar Bergmans självbiografi från 1987. Jag läste den första gången då den var rätt så färsk.

I Laterna magica avhandlar och bearbetar Bergman minnen och händelser från sitt liv ända från barndomen och uppväxten. Ordningen är inte kronologisk. Han förskönar inte sig själv. Han berättar om de dämoner (ja, med -ä) han tampats med genom livet, sin känsliga mage, sina vanor och ovanor. Om sina svårigheter med djupa relationer, om föräldrar och syskon, fruar och barn. Om endel mindre lyckade regiprojekt, om konflikter och olika händelser och arbeten som varit betydelsefulla för honom.

Allt är knappast helt sant, allt kan han knappast komma ihåg med sådan skärpa, men det är ett sådant här porträtt Bergman vill teckna av sig själv. En medryckande och intressant bok av en stor regissör, ett manligt geni, som också är en stor författare.