Till min allra bästa vän

Denhär boken kom i min ägo på otippade vägar i höstas och blev äntligen läst: romanen Till min allra bästa vän av Maria Hamberg, en författare jag inte hört talas om tidigare. Men hon har faktiskt debuterat  2002 och kommit ut med några novellsamlingar och romaner.

Till min allra bästa vän är en utvecklingsroman med Kristina som huvudperson. Hon växer upp på en liten bondgård på svenska landsbygden under 1960-talet i en ganska inskränkt miljö med en tyrannisk pappa. Hon får en chans att komma bort från byn via ett jobb som au pair i London. I familjen där hon jobbar får hon verkligen veta sin plats, men träffar samtidigt en annan au pair som blir hennes väninna för livet.

Den långa, viktiga vänskapen är romanens röda tråd. Kristinas liv är inte lätt, och inte väninnans liv heller för den delen. De lever dock helt olika liv, den ena som industriarbetare, den andra som framgångsrik forskare. Kvinnornas vänskap ger ljusglimtarna i tillvaron. Trots många tunga händelser blir skildringen inte för dyster, utan en gnutta hoppfullhet kan skönjas.

En bra bok, kommer att läsa mera av författaren.

Oneiron

Den originella romanen Oneiron av Laura Lindstedt  fick Finlandiapriset år 2015 och var Finlands kandidat till Nordiska rådets litteraturpris i fjol. Jag läste den svenska översättningen av Camilla Frostell.

Oneiron handlar om döden.

Vi möter sju kvinnor som träffas i ett oidentifierbart vitt i stunden efter dödsögonblicket. Det är en kollektivroman där vi får ta del av kvinnornas ofta tragiska, sorgliga, besvärliga liv och deras ofta plötsliga död.

Det är över fyrahundra täta, gripande, inträngande sidor med text. Imponerande text, vilken fantasi författaren har och vilken kunskap. Det tog henne också åtta år att skriva boken.

Jag är nöjd över att ha läst Oneiron, trots att det ställvis kändes tungt.