Tre städer

Långhelg på landet och jag märker att tre städer är huvudpersoner i den lektyr jag tagit med mig. Stockholm, Sankt Petersburg och Istanbul.

Det är Fogelström-år i år, det har gått hundra år sedan den svenske författaren Per Anders Fogelström (1917-1998)  föddes. Han är känd särskilt för sin härliga Stockholmsserie, som inleds med Mina drömmars stad (1960). Jag älskade den serien som jag läste första gången som fjortonåring, och har läst åtminstone en gång till sedan dess. I ena bokcirkeln tänkte vi diskutera Mina drömmars stad i höst. Först opponerade jag mig lite mot detta och muttrade oroligt en stund. Jag var rädd att böckerna skulle ha förlorat sin glans för mig. Men nej, märker jag nu när jag läser. Kärleken har bestått, Mina drömmars stad har hållit och är värd att (om)läsas. Henning, jag mindes dig så väl!

S:t Petersburg är av olika anledningar aktuellt för mig. I S:t Petersburgs pärlor av Kristina Rotkirch och Elena Hirn berättas om sevärdheter, museer och människor i metropolen nära oss  av två författare som verkligen känner staden. Läsvärt. Mycket nöjd med mitt inköp.

Nobelpristagaren Orhan Pamuk var det stora namnet på Helsinki Lit i år, för ett par veckor sedan. Det var en verklig upplevelse att lyssna på honom som en superb avslutning på ett par inspirerande dagar. Jag hade hans bok Istanbul med mig, men ställde mig ändå inte i den långa signeringskön. Istanbul är en härlig bok, en kombination av självbiografi och Istanbul-skildring späckad med fina svartvita fotografier. Istanbul är en av mina drömmars städer som jag tyvärr inte besökt på riktigt, men väl via litteraturen.

Omslagsbilder härifrån och härifrån

Sommarleken

Hade med mig Sommarleken (2016) av Ellen Mattson som lätt lektyr på en liten resa. Men skenet bedrog, det var trots allt ingen idyll som dolde sig bakom den sommarfagra pocketpärmen.

Boken utspelar sig på västkusten, i vackra Bohuslän där författaren också enligt pärmtexten är bosatt. Det här är Ellen Mattsons (född 1962) nionde roman. Jag har inte läst henne tidigare.

"En viss undergångsstämning" skrev jag nyligen om Philip Teirs nya bok. I den här romanens sommartillvaro anas också snart ett stråk av någonting liknande, om inte undergång så i alla fall en olycksbådande atmosfär.

Boken utspelar sig i slutet av sjuttiotalet, det kan man utläsa via fina inströdda tidsmarkörer.

Huvudperson är flickan Sandra, i sexton-sjuttonårsåldern, som av en slump springer in i trädgården till en stor, vacker, vit, smått förfallen sommarvilla i innerskärgården. Det hon ser framför sig är vackert som en tavla, bilden av sommarparadiset med en äldre kvinna i röd klänning och tre ungdomar, fascinerande annorlunda i gamla sommarkläder, sittande på gräsmattan. Först stirrar de alla på Sandra utan att säga någonting.

Sandra gör sig bekant med syskonen och deras farmor, och mer därtill. Hon börjar komma tillbaka dagligen, hon deltar i utflykter och kalas. Hon tränger sig på, hon blir som besatt av dem - mera av farmodern, huset och platsen än av ungdomarna, som inte heller släpper henne riktigt nära.

Boken fascinerar - en välskriven, psykologisk skildring som med skickliga små medel skapar en aning om att någonting kommer att hända.

Omslagsbild från Albert Bonniers förlag

En syster i mitt hus

Har läst ganska många av Linda Olssons romaner och nu, som sista bok i april, den nyaste En syster i mitt hus. Hennes böcker omtalas som "gripande" i förlagstexten på bakpärmen. Det stämmer,  det finns alltid något inslag av sorg, skuld och förlust i hennes böcker. I den senaste boken handlar det om en förlorad syster.

Linda Olsson har ett vackert språk. Man fängslas också av handlingen. Men ändå är det något som stör mig en smula med hennes böcker, någonting i skildringen eller rentav i det vackra språket? Trots detta läste jag i alla fall gärna En syster i mitt hus, där två systrar äntligen kommer varandra närmare. De avhandlar olika minnen, svåra barndomsminnen, såriga relationer och kommer kanske till självinsikt. Detta sker i vacker miljö i ena systerns spanska hus, mot en fond av blått hav och svalt vitt vin på terrassen.

                                                        Omslagsbild från Brombergs