fredag 22 juli 2016

Timmen före midnatt

Ett fynd! Sommarbibban i Bromarf levererar som vanligt: Timmen före midnatt heter boken av Ida Simons.

Timmen före midnatt utkom i Holland år 1959. Den blev en omedelbar framgång, men glömdes sedan bort tills den härom året (2014) gavs ut på nytt. Bokens författare, den tidigare konsertpianisten Ida Simons (eg. Rosenheimer) hade överlevt koncentrationslägret Theresienstadt, men slutade konsertera efter kriget och började i stället skriva. Timmen före midnatt är hennes debutverk, och sannolikt enda roman. Hon dog året efter att den utkommit, endast 49 år gammal.

Boken är en barndomsskildring, säkerligen självbiografisk, från 1920-talets Holland och Belgien, som utspelar sig bland välbärgade judiska familjer. Huvudperson och berättare är pianospelande Gittel, i tolv-trettonårsåldern. Boken är skriven långt efter kriget, men skildrar en tid under ett tjugotal då inget ännu pekade mot de fasor som komma skulle och författaren refererar inte heller till dem (utom på ett ställe med ordet "gaskammargenerationen"). Boken berättar om olika händelser och episoder, ofta absurda, i familjens liv under cirka ett år, med ett tonfall som är både förstående och ironiskt. Som läsare har man dock hela tiden i bakhuvudet att boken är skriven av en som överlevt förintelsen.

En liten pärla, som man brukar säga - definitivt läsvärd.

onsdag 20 juli 2016

"Vin, skvaller och småstadsliv"

...utlovar baksidestexten på min lånebok. Till semesterns fröjder hör att gå till sommarbibban (i Bromarf) och greppa en binge okända böcker av olika slag. Den första jag föll för heter Livet enligt Hildy Good av Ann Leary, på svenska utgiven av Massolit förlag och en New York Times-bästsäljare enligt pärmen.

Den visade sig vara en underhållande, tragikomisk roman, en feel good-roman lämplig för en sommarkväll eller två - men med ordentliga inslag av feel bad också. Huvudperson och berättare är Hildy Good, sextio år och fastighetsmäklare i en liten kuststad i New England. Vi får ta del av fastighetsaffärer, nya grannar, gamla bekanta och småstadsskvaller och -liv. Hildy är frånskild, hennes ex-man är gay, de vuxna döttrarna håller koll på att hon inte dricker. Hon kämpar med sitt alkoholberoende, vill inte precis erkänna för sig själv hur allvarligt det är. Behållningen av boken är just beskrivningen av Hildys alkoholbruk med självbedrägeri och förnekelse. Det blir riktigt intressant.

Det jag inte gillar lika bra är sidointrigen med ett par grannar och deras förhållande - mot slutet kommer det med för många element och den tragiska upplösningen blir tyvärr hafsig.

En sympatisk hängmattebok dock (eller soffgunge- och gungstolsbok, som i mitt fall).

söndag 17 juli 2016

Hustrun

Den här boken rekommenderades i Babel som sommarläsning, varpå jag genast beställde den via biblioteket. Och jag kom också ihåg den från recensionen i Hbl - eftersom där framkom den intressanta detaljen att denna amerikanska roman delvis utspelar sig i Helsingfors. Hur kul är inte det? Av någon anledning  är det alltid lika spännande de sällsynta gånger då Finland eller Helsingfors är med i utländska böcker och man får en utomståendes formuleringar om sitt land eller sin stad.

Boken är Hustrun av Meg Wolitzer. Den utkom redan 2003, men på svenska så sent som i fjol. (Dock med en del tryck- o.d. fel, t ex guldfiskdam och Vietnamn och några till.)

Hustrun handlar om hustrun till en berömd amerikansk författare, om deras förhållande och liv tillsammans. Rappt, sarkastiskt och fyndigt formulerat berättar hustrun om decennierna med en författare med stort ego. Boken inleds på planet på väg till Helsingfors, där mannen ska ta emot det stora litterära Helsingforspriset och redan på första sidan får vi veta hur hustrun har tänkt sig att fortsättningen ska bli: "Vi var på väg mot slutet av vårt äktenskap, mot ögonblicket då jag äntligen skulle rycka stickkontakten ur vägguttaget och överge den man jag levt med i alla år. Vi var på väg till Helsingfors,  i Finland, en plats man vanligtvis knappast ägnar en tanke, om man inte lyssnar på Sibelius, eller ligger på en het bastulav/e/ eller äter en skål med renchips."

Parets äktenskap ingicks under amerikanskt 1950-tal;  jag undrar om en god författarhustru i Norden skulle ha offrat så mycket för att stötta och möjliggöra kulturmannens drömliv. Men en bra bok om en kvinnas villkor, livsval, äktenskap och författarskap. Läsvärd.

Och ja,  jag fick blickarna på min stad, som här: "Och så till sist var han nu här i Helsingfors. På kvällarna är stämningen ibland nästan studentikos i den här skimrande, stillsamma staden: unga män är ute, dricker för mycket och krockar med främlingar på trottoaren. Par sitter på kaféer, äter makalösa karelska bakverk och dricker, och ibland halkar de av stolarna och ner på golvet, varpå en oberörd servitör lyfter upp dem igen med ett grepp under armarna och sätter tillbaka dem på deras platser."




måndag 11 juli 2016

Ta itu

Många har tipsat om att det är värt att ta itu med den här boken just nu. Alla vi (och vi är många) som läst och tyckt mycket om trilogin om Maj, den småbrödsbakande hemmafrun i Örnsköldsvik på 1940-50-talen (typ tusenfemhundra sidor uppdelade på böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) vill gärna läsa mera av Kristina Sandberg.

Ta itu utkom faktiskt redan 2003 och är Sandbergs tredje roman, men har i år kommit i nyutgåva. Den är en psykologisk realistisk roman, i fokus står även här en kvinna, Maria, som har man och två barn. Tiden är ett 70-tal som svagt kan anas. Texten är i jag-form och som läsare kan man bara följa med Maria mot ett ... sammanbrott. Marias känsla av otillräcklighet, utanförskap och att vara iakttagen och hela tiden bedömd är både berörande och störande. Hon har svårt att orka med barnen och deras vänner, är rädd för sociala situationer och för att umgås med mannens vänner, upplever jobbets fikapauser och abetsplatsmöten som påfrestande. Hon är trött på allt och vill något mer. Hon studerar också konsthistoria vid ett universitet på deltid, vilket möts av omgivningens oförståelse. Dessutom bedrar hon sin man ibland. Och skåpsuper.

I sin genre, tycks kallas psykologisk realism, om kvinna, av kvinna (en av mina favvogenrer) är det här en mycket bra bok. Definitivt läsvärd. Det finns väldigt många begåvade yngre svenska (kvinnliga) författare. Kristina Sandberg hör till de främsta, tycker jag. Väntar nu på en ny roman av henne - hon har haft en kvinna från både  sin mormors och sin mors generation som huvudperson; jag skulle gärna läsa en roman av henne om en kvinna från 2000-talet.




fredag 8 juli 2016

Sommarens läsupplevelse redan nu

Är helt uppfylld av en återigen diger brittisk roman, den här gången En gud i spillror av Kate Atkinson. Jag kommer ihåg hennes debutroman från vidpass 1995 med den vackra titeln I museets dolda vrår, men sedan dess har jag underligt nog inte lånat Atkinson. Nu ska det bli ändring på den saken, så fort som möjligt vill jag ta mig an också Liv efter liv. En gud i spillror är en sorts fortsättning, eller pendang, till den - egentligen borde man väl ha läst Liv efter liv först.

En gud i spillror är en  medryckande, fascinerande, lärd, rolig/sorglig, berörande och underbart välformulerad roman, en episk familjeskildring från mellankrigstiden fram till våra dagar, med Teddy Todd som huvudperson. Vi får också följa hans fru, dotter, barnbarn och syskon. Men händelserna utspelas inte i kronologisk ordning - nej inte alls. Boken är berättartekniskt  mycket intressant, om än kanske något förvirrande ibland. Författaren är allvetande och vet vad som kommer att hända och vilka följderna av handlingarna blir. T ex vet läsaren hela tiden att Teddy kommer att överleva andra världskriget, även om han själv inte tror det.

Andra världskriget är närvarande i så många av böckerna jag läser. I färskt minne är t ex Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. (Läsvärd även den, men helt annorlunda.) Jag läser En gud i spillror i ett flygplan på väg till Wien. Vi är högt ovanför Tyskland (eller snarare Polen) medan jag läser om Teddy som är stridspilot i RAF och bombar tyska städer. Andlöst fruktansvärda krigsskildringar. Välresearchat och trovärdigt. Men romanen är inte enbart en krigsskildring utan en brittisk, europeisk, samtidsroman. Det går inte att på ett par rader förklara vad den handlar om. Men mycket. Minnen, relationer, kärlek, livet, döden och annat viktigt. Läs den.