Kära Barbro

Kära Barbro av Lena Ackebo är (fristående) fortsättning på romanen Världens vackraste man, som jag läste  ungefär ifjol. Den handlade om två medelålders systrar som åkte på semester till Mallorca. I nya boken får man veta hur det gick sen, för Mona och Barbro. Den ena stannade kvar på semesterön med den vackra mannen, den andra reste hem.

Relationsroman med medelålders kvinnor i fokus alltså. Det köper jag alltid. Den här är inte superdjup, om vi säger så. Lite ordrik, lite tjatig på sina ställen och väl mycket markörer i form av namn på kläder o dyl. Men också partier som är jättebra. Tänker definitivt läsa utlovade tredje delen också.

Omslag från Natur & Kultur

Livet går så fort. Och så långsamt

Jag blev riktigt tagen av Martina Haags förra bok Det är något som inte stämmer. Den handlade om en skilsmässa.

Den nya boken Livet går så fort. Och så långsamt handlar om högstadiet år 1980, om femtonåriga Sonja under vårterminen på nian. Handlingen berättas av den unga Sonja själv och ibland av en vuxen Sonja som blickar tillbaka.

Romanen kan inte jämföras med Det är någonting som inte stämmer. Men den är en berörande upptäcktsresa till högstadiehelvetet.

Omslagsbild från Piratförlaget

1968

Till min semesterlektyr har under de senaste åren  hört Jan Guillous romanserie Det stora århundradet som handlar om 1900-talet. Nu har vi kommit till nummer sju i sviten. Den handlar om det mytomspunna året 1968 - och romanen heter också kort och gott 1968. Hittade den på bibliotekshyllan och kunde inte hålla mig till semestern utan läste den bums.

Huvudpersonen Eric i 1968 är barnbarn till en av de tre fattiga norska fiskarbröderna vilkas äventyr och framgångar (ev. enstaka motgångar) vi har fått följa sedan Brobyggarna (2011). Eric är nybliven jurist, dessutom socialist och via honom skildras politiska och samhälleliga händelser under året som förändrade så mycket. Guillous starka sida är att fånga tidsandan. I 1968 får han skriva om en tid han känner särskilt väl och engagerar honom mycket.

Glöm mig

En natt kommer det igen ett sms till författarens telefon. ´Glöm mig´ står det. Glöm mig fick sedan bli titeln på boken Alex Schulman skrev om sin mamma, hon som skickat sms:et.

Alex Schulman är som känt en svensk medieprofil, författare, krönikör, bloggare och poddare. Jag följer varken blogg eller podd, men har förstås hört/sett honom ändå och läst en och annan kolumn.

Glöm mig (som utkom redan 2016)  är en stark och självutlämnande bok om en mammas alkoholmissbruk och dess konsekvenser för sonen och hela familjen. Boken kallas roman, men är i högsta grad självbiografisk. Den är mycket berörande. Schulman kan verkligen skriva skönlitterärt och formulera och analysera tankar och känslor. En mammas förändrade beteende, medberoendeskap,  skam, skuld och önskan om försoning och ett förlåt.

Läser intresserat om hans familjebakgrund. Han är son till finlandssvenske journalisten och teveproducenten Allan Schulman, som var betydligt äldre än mamma Lisette, dotter till Sven Stolpe, ytterst omsusad vasstungad kulturprofil på sin tid. (Ni hänger väl med?) - Några gruvliga historier från Lisettes uppväxt och ungdom som Schulman återger kan kanske ses som delorsaker till det senare missbruket.

Jag hade tidigare läst Schulmans bok  Skynda att älska, som handlar om pappan. Rekommenderar båda.

Omslagsbild från Bookmark Förlag

Ditt liv och mitt och en blogg som blev två

Fascinerande hur böckerna man mer eller mindre slumpmässigt väljer att läsa ofta råkar kommunicera med varandra. Eller så ligger det i tiden att göra upp med vissa teman.

I början av Ditt liv och mitt ingår ett citat av Alva och Gunnar  Myrdal. Det antyder att boken kommer att handla om de glömda och gömda i samhället. Utan att annars påminna om varandra behandlar Ditt liv och mitt och föregående boken jag skrev om, Själarnas ö, samma rashygieniska strömningar som härskade i folkhemmet Sverige och också i Finland från 1920-talet inom t ex Samfundet Folkhälsan.

Majgull Axelsson har i sitt skrivande en genomgående och tydlig avsikt att skildra de svagaste och mest utsatta, förföljelser, samhällsproblem, utanförskap, annorlundaskap. Jag har läst ganska många romaner av henne genom åren.  För ett par år sedan Jag heter inte Miriam om förföljelser av romer. Mycket bra, mycket stark, liksom många andra av hennes böcker (Aprilhäxan, Slumpvandring).

Till en början blir jag i nyaste boken Ditt liv och mitt lite fundersam över rösten som tillhör Den andra. Ska man orka med detta? Men vänjer mig snabbt och inser att den tillför mycket till berättelsen om Märit, en kvinna som precis ska fylla sjuttio. Hon gör upp med uppväxten och familjehemligheterna,  tillåter sig äntligen minnas traumatiska händelser. Hennes utvecklingsstörde bror hamnade på en anstalt för sinneslöa, som det hette. Det handlar mycket om skuld och skam.

En skickligt skriven bok, helt i min smak. Och lämpligt att med den fira Viv läser som fyller två år i mitten av juni. Bloggen tillägnas som bekant minnet av min kära vän i läskammaren som skulle ha firat sin jämna födelsedag i dagarna.

Pocketomslaget från Brombergs