tisdag 10 april 2018

Never let me go

Kazuo Ishiguro är som känt nobelpristagare i litteratur, han fick priset 2017. Never let me go är den andra boken av honom som jag läser - den första var Återstoden av dagen, även mycket känd som fin film. Romanerna är sinsemellan olika.

I början kunde Never let me go vara vilken internatsskoleskildring som helst i klassisk brittisk stil. Händelser och minnen berättas av huvudpersonen Kathy H.  Mycket snart inser man att det är någonting som inte stämmer med tillvaron i den isolerade miljön. Vad är det här för ungdomar? Var är deras föräldrar? Varför är lärarna/förmyndarna så distanserade? Ett hurdant liv förbereds eleverna för? Det pratar man liksom inte om. Ett liv som donatorer -vad då? - Framför allt: varför finner de sig, varför ifrågasätter de inte? Gör uppror, protestera, vill man säga.

Temat för boken är kloning. Det är en gripande, hjärtskärande, ytterst tankeväckande bok.  Den väcker många stora etiska frågor. Den är skriven redan 2005 och frågorna kvarstår och blir allt aktuellare. Mycket läsvärd.

(Måste förresten medge att jag googlade Judy Bridgewater och albumet Songs after Dark.)