Det är något som inte stämmer

Ännu en bra bok, läst under en semesterresa i slutet av januari: Det är något som inte stämmer av Martina Haag.

Martina Haag var bekant för mig genom kolumner (av typen humoristiska skildringar av kaotiskt vardagsliv) och svensk teve (bl a som kunnig deltagare i På spåret)  men jag hade inte läst någon av hennes böcker förrän romanen Det är något som inte stämmer blev min reselektyr häromsistens.

Vi talar skilsmässoroman. Den handlar om författaren Petra som beger sig ut i ödemarken till en fjällstuga för att bearbeta förhållandet som tog slut genom att skriva en bok. Fjälltillvaron är ramberättelsen, relationen som tog slut beskrivs i den roman Petra skriver och vi får läsa.

Det är något som inte stämmer är en riktigt bra roman med många berörande scener och avsnitt. Här beskrivs äkta känsla och den stora sorg som mannens svek innebär. En roman direkt ur livet liksom.

Omslagsbild från Piratförlaget

Mödrarnas söndag

Jag har känt till författarnamnet Graham Swift men inte tidigare läst någonting av den här brittiske författaren. Men nu blev det Mödrarnas söndag - tack till cirkelledare C för det.

Den fina romanen (man kan nästan kalla den en kortroman) utspelar sig under en enda dag, den 30 mars år 1924.

Mödrarnas söndag kallades dagen i slutet av mars då tjänstefolket hade ledigt för att fara hem och hälsa på sina egna föräldrar. Huvudpersonen Jane Fairchild gör inte det, hon är föräldralös. I stället  träffar hon sin älskare under några timmar i hans sovrum. De två tillhör olika samhällsklasser och olika världar. Han ska sedan vidare ut i den soliga dagen för att träffa sin blivande fru. -Det blir en ödesdiger söndag som förändrar livet för många. Via skarpa detaljer och skicklig användning av futurumformer berättar författaren lågmält en historia som blir så mycket mera än om den enda dagen. Romanen omspänner ett helt liv, ett helt 1900-tal.

Rekommenderar.

Omslagsbild från Albert Bonniers förlag

Ju fortare jag går, desto mindre är jag

Ett raskt hopp till en annan värld. I romanen Ju fortare jag går, desto mindre är jag av norska författaren Kjersti Annesdatter Skomsvold möter vi en synnerligen originell ensam äldre kvinna, Mathea Martinsen. I monologform får vi tal del av hennes liv. Hon lider av någon sorts social fobi eller panik av den svårare sorten. Det hela, hela hennes liv, är hjärteknipande tragiskt, men ändå berättat med en ordentlig gnutta humor.

Skomsvold, född 1979, prisbelönades för den här romanen som är hennes debut från 2009. En i sanning imponerande debut. Nu läste jag den tack vare bokcirkeln, men annars också är det en liten behändig bok med ett lagom intressant omslag som jag väl hade kunnat hitta själv på någon bibbahylla. Leve de originella böckerna!

Omslagsbild från härifrån

Vitt brus

Julklappsboken Tre bröder får vänta lite till. Först blev det läsning av några romaner som avhandlats eller ska avhandlas i mina olika bokcirklar.

Don DeLillo är ett författarnamn jag nog sett, men aldrig lånat, läst eller ens tänkt läsa. Det visade sig att jag visste noll om denne författare och omedvetet placerat honom i helt fel genre. Typ avfärdat honom som sämre sortens thriller-deckarförfattare.
Hur fel hade jag inte.

Numera vet jag att Don DeLillo (född 1936) räknas som en av de stora amerikanska författarna, ofta nobeltippad tillochmed. Han anses vara en central representant för den litterära postmodernismen. Läste hans roman Vitt brus från 1985, en modern klassiker.

Vitt brus är en satir, en samtidsskildring (åttitalet alltså) och en ganska så humoristisk skildring av familjeliv, universitetslärare, forskning, miljöhot, dödsrädsla med mera. Mycket träffsäker på många sätt och speciellt intressant om man tänker att den faktiskt skrevs i mitten av 1980-talet. Ytterst framsynt. Skulle för övrigt bli en utmärkt film. (Månne den redan finns?) Tycker Vitt brus är en läsvärd bok, gillade.

Man lär så länge man lever. Glad att jag kunde täppa till denna bildningslucka.

Omslagsbilden från Modernista