De oroliga

Äntligen läste jag min önskejulklapp, Linn Ullmanns De oroliga. -En bok som berörde mig mycket under hela läsningen och gav upphov till mängder av tankar, bilder och reflektioner.

Boken handlar om en flicka och hennes (världsberömda) föräldrar. Det en bok om barndomsupplevelser, den vuxnas uppgörelse med uppväxten och föräldrarna.
Den handlar också om åldrande. Sorg och saknad.  Och minnen och glömska.

Vi får inte veta vad flickan och föräldrarna heter, men vi vet naturligtvis vilka de är.  Det här är en självbiografisk roman och jag tänker nog på de verkliga personerna medan jag läser. Genom att inte namnge huvudpersonerna kan författaren skapa den distans som gör att hon kan minnas och skriva. Boken berättas både ur den lilla flickans och den vuxna kvinnans perspektiv.

Helt enkelt en otroligt bra bok.

Mustat morsiamet

Sirpa Kähkönen deltog i Helsinki Lit förra året. Hon gjorde ett mycket klokt och sympatiskt intryck. Hon är förresten också ordförande för Finlands PEN. Pinsamt nog satt jag i publiken utan att ha läst en enda av hennes böcker, fast jag hade hört mycket positivt om Kuopio-serien. Lakanasiivet med flera av böckerna hade rekommenderats från olika håll.

Nu valde vi i läsecirkeln nummer ett i serien, Mustat morsiamet (1998), som vårens första bok. Mycket lämpligt såhär som inledning på republikens hundraårsjubileum. Även om Kuopiodialekten ställvis var en utmaning var det här en bok jag läste med stor behållning. Ska läsa flera delar vid tillfälle. Väl skildrat om en tid i vår närhistoria då kommunistpartiet var förbjudet och dess sympatisörer sändes till fångläger i Ekenäs.

I fokus i romanen står kvinnorna. Huvudperson är den unga Anna, som flyttar från landet in till storstan, alltså Kuopio, för att arbeta som hemhjälp hos doktorns. Det här är vidpass sent 1920-tal. Hon träffar en man, Lassi,  blir gravid och gifter sig. Han är röd. Livet som gift blir sedan inte riktigt som hon tänkt sig. - Kan inte dess mera uttala mig om språket i boken, är inte så bra på att urskilja nyanser och dylikt i finskan. Men frånsett dialogen på dialekt flyter läsningen lätt, i mitt tycke. Och läsvärt är det. Alldeles tydligt första delen på en äkta romanserie det lönar sig att följa.

Naondel

Maria Turtschaninoff gör succé både i hemlandet och internationellt med sina (ungdoms)böcker i fantasygenren. Glädjande och välförtjänt. Fantasy är inte riktigt min grej dock ... därför var det roligt att vi i ena läsecirkeln beslöt att börja våren med Naondel (2016), uppföljaren till Turtschaninoffs förra stora framgång Maresi. På så vis blev det för mig  äntligen av att läsa en av hennes böcker.

Naondel är en fängslande bok; när man börjat läsa är man totalt fast, det medger jag gärna trots mitt lilla motstånd mot genren. Fantasyelementen finns ju där: egna världar, en diffus arkaisk tid, suggestiva namn på personer och platser, mystiska krafter. -Dessutom ingår ondska, maktkamper, sex, våld och kvinnoförtryck i stora mängder.

Naondel är en mörk och våldsam bok. Åtta kvinnor berättar sin historia, först ut är Kabira som evigt får ångra att hon avslöjade källans hemlighet för den förskräcklige Iskan. Åtta röster i jagform gör att de sista kvinnorna/ flickorna blir otydligare, men greppet fungerar och ger intressanta vinklingar. Även om man, som jag, i allmänhet inte läser fantasy måste man få veta hur det går. Att det finns hopp framgår till all lycka genast på första sidan. Önskar att kvinnorna litet tidigare hade förstått vart de kan nå med samarbete, systerskap och solidaritet.

Boken är skriven på ett mycket vackert språk. Det är framför allt det som gör Naondel till en läsupplevelse. Fantasygenren är fortfarande inte helt för mig. Men jag uppskattar alltid en god och välskriven bok och läser glatt då och då  böcker av annan typ än mina vanliga.

Googlade runt en smula på Naondel - och hittar den på Dagens Nyheters lista över Läsmys på höstlovet. Åldersrekommendation 12-15. Nåja ... Har svårt att sätta en åldersetikett på den, från 13 år stod det någon annanstans. Den passar i alla händelser bra för alldeles vuxna personer.

Lämnar kvinnorna från Naondel och går vidare till andra kvinnoöden. Realistisk närhistoria från Finland kring 1920- och 30-talen i Sirpa Kähkönens Mustat morsiamet. Den första delen i hennes Kuopio-svit. Mera om den följer.