Är helt uppfylld av en återigen diger brittisk roman, den här gången En gud i spillror av Kate Atkinson. Jag kommer ihåg hennes debutroman från vidpass 1995 med den vackra titeln I museets dolda vrår, men sedan dess har jag underligt nog inte lånat Atkinson. Nu ska det bli ändring på den saken, så fort som möjligt vill jag ta mig an också Liv efter liv. En gud i spillror är en sorts fortsättning, eller pendang, till den - egentligen borde man väl ha läst Liv efter liv först.
En gud i spillror är en medryckande, fascinerande, lärd, rolig/sorglig, berörande och underbart välformulerad roman, en episk familjeskildring från mellankrigstiden fram till våra dagar, med Teddy Todd som huvudperson. Vi får också följa hans fru, dotter, barnbarn och syskon. Men händelserna utspelas inte i kronologisk ordning - nej inte alls. Boken är berättartekniskt mycket intressant, om än kanske något förvirrande ibland. Författaren är allvetande och vet vad som kommer att hända och vilka följderna av handlingarna blir. T ex vet läsaren hela tiden att Teddy kommer att överleva andra världskriget, även om han själv inte tror det.
Andra världskriget är närvarande i så många av böckerna jag läser. I färskt minne är t ex Anthony Doerrs Ljuset vi inte ser. (Läsvärd även den, men helt annorlunda.) Jag läser En gud i spillror i ett flygplan på väg till Wien. Vi är högt ovanför Tyskland (eller snarare Polen) medan jag läser om Teddy som är stridspilot i RAF och bombar tyska städer. Andlöst fruktansvärda krigsskildringar. Välresearchat och trovärdigt. Men romanen är inte enbart en krigsskildring utan en brittisk, europeisk, samtidsroman. Det går inte att på ett par rader förklara vad den handlar om. Men mycket. Minnen, relationer, kärlek, livet, döden och annat viktigt. Läs den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar