Många har tipsat om att det är värt att ta itu med den här boken just nu. Alla vi (och vi är många) som läst och tyckt mycket om trilogin om Maj, den småbrödsbakande hemmafrun i Örnsköldsvik på 1940-50-talen (typ tusenfemhundra sidor uppdelade på böckerna Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) vill gärna läsa mera av Kristina Sandberg.
Ta itu utkom faktiskt redan 2003 och är Sandbergs tredje roman, men har i år kommit i nyutgåva. Den är en psykologisk realistisk roman, i fokus står även här en kvinna, Maria, som har man och två barn. Tiden är ett 70-tal som svagt kan anas. Texten är i jag-form och som läsare kan man bara följa med Maria mot ett ... sammanbrott. Marias känsla av otillräcklighet, utanförskap och att vara iakttagen och hela tiden bedömd är både berörande och störande. Hon har svårt att orka med barnen och deras vänner, är rädd för sociala situationer och för att umgås med mannens vänner, upplever jobbets fikapauser och abetsplatsmöten som påfrestande. Hon är trött på allt och vill något mer. Hon studerar också konsthistoria vid ett universitet på deltid, vilket möts av omgivningens oförståelse. Dessutom bedrar hon sin man ibland. Och skåpsuper.
I sin genre, tycks kallas psykologisk realism, om kvinna, av kvinna (en av mina favvogenrer) är det här en mycket bra bok. Definitivt läsvärd. Det finns väldigt många begåvade yngre svenska (kvinnliga) författare. Kristina Sandberg hör till de främsta, tycker jag. Väntar nu på en ny roman av henne - hon har haft en kvinna från både sin mormors och sin mors generation som huvudperson; jag skulle gärna läsa en roman av henne om en kvinna från 2000-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar