söndag 13 augusti 2017

Det förlorade barnet

Neapelkvartetten komplett. Har precis läst ut fjärde delen - kunde inte hålla mig längre. Men hela sommaren valde jag andra böcker, för att ha den här upplevelsen framför mig ännu ett tag. Jag talar förstås om Elena Ferrante och Det förlorade barnet.

Som jag skrivit tidigare hör jag till dem som genast fångades av den storslagna berättelsen om väninnorna Elena och Lila från Neapel och samhällsförändringar och skeenden i Italien från femtiotalet fram till början av 2000-talet. Sista boken, Medelålder och åldrande, omspänner trettio-fyrtio år av huvudpersonernas liv. Den här boken handlar (liksom de tidigare) om vänskap, kärlek, kvinnors villkor, arbete, karriär, klasskillnader, politiskt klimat, maffiametoder och våld. Ångest och förlust. Och framför allt om Lila, alltid i fokus, men ändå i utkanten, omöjlig att greppa. I sista delen knyts händelser ihop och förklaringar ges, men inte till allt.

Kommer länge att leva med de här litterära gestalterna och stämningen i böckerna. - Serien ska visst filmatiseras, var det inte så? Det har skrivits massor om romanerna. Nu efter läsningen tar jag fram Robin Valtialas recension av hela serien. Bra analyser.


                                                    Bokomslaget från Norstedts webbsida

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar