Läste Celestine i svensk översättning. Det är Olga Ravns första prosabok, en till omfånget liten roman på 160 sidor, men låt inte skenet bedra här heller - det tar tid att läsa dessa sidor. Celestine handlar om en ung kvinna anställd som lärare på en internatskola inrymd i ett slott. Och om Celestine, en flicka som enligt legenden har blivit inmurad där i en vägg som sextonåring - på 1500-talet ca. Huvudpersonen blir besatt av historien om Celestine. Hon upplever att hon är Celestine och börjar gå omkring i internatskolans korridorer på natten iklädd en vit klänning.
Sekvenserna om Celestine vävs in i det som huvudpersonen (vi får inte veta hennes namn) berättar om sig och sin situation och de existentiella frågor hon tampas med: en uppväxt som skilsmässobarn med många styvsyskon, huvudlöss, dåliga tänder och inga regelbundna måltider. Sedan livsångest, ensamhet, oförmåga till kärlek, önskan att älska. Den diffusa pojkvännen Kim, svårigheten att vara den yngsta läraren knappt äldre än eleverna, men ändå inte ungdom längre. Sådant.
Olga Ravn kan verkligen skriva och boken väcker nog mitt intresse och stannar kvar i mig. Men har i alla fall just nu känslan av att jag inte kommer att läsa flera Ravn.
Omslag från Wahlström & Widstrands webbsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar