Därför var det med stort intresse jag härom veckan läste romanen Ingen i världen av Hisham Matar (född 1970). Den handlar om den nioårige pojken Suleiman i Tripoli på 1970-talet, tiden strax efter Gaddafis maktövertagande. Boken är Matars debutverk från 2006, kandidat för Booker-priset. Författaren är libyer, dock född i New York pga faderns diplomatjobb, nu bosatt i Storbritannien, men uppväxt i Libyen och Egypten.
Boken, som kan sägas behandla svek, lögner och ansvar, berättar ur pojkens synvinkel om hans relation till sina föräldrar, moderns "sjukdom", faderns hemliga liv, föräldrarnas komplicerade förhållande. Samtidigt blir det en politisk berättelse om det omgivande samhället, diktaturen, med angiveri, förföljelser, fängslanden, tortyr och offentliga avrättningar i teve.
Historien berättas stillsamt, berörande och nästan poetiskt. Man kan känna hettan och se det vita ljuset över Tripoli och det blå havet framför sig. Samtidigt känner man hotet.
Återigen en bok som gav upphov till många tankar. T ex om unga flickor som blir bortgifta vid fjorton års ålder. Om åsiktsfrihet och om att lämna sitt land. - Dessutom gav den välbehövlig anledning att kolla upp grundfakta om Libyen. Gaddafi minns vi. Men kung Idris, och det där att Italien koloniserat Libyen hade kanske fallit lite i glömska ...
På svenska heter boken Ingen i världen, den engelska originaltiteln är In the Country of Men.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar