Mannen är den som blir lämnad. Det är också han som berättar. Men utifrån hennes, hustruns, perspektiv. Han försöker skildra hur hon upplever och upplevt förälskelse, äktenskap, attraktion. Han försöker se genom hennes ögon, berätta vad hon känner, vad hon önskar. Blir det en sann historia? Vems historia är det?
Mannen är i den här relationen den som är hemma, han är hemmafrun som pysslar, lagar mat och sprider stämning. Han och de två sönerna är dock som lyckligast när hustrun/mamman kommer hem.
Det är till en början näst intill en idyll som beskrivs av mannen. Förälskelse, samtal, sexliv - allt är något utöver det vanliga. Relationen skildras som en alldeles unik tvåsamhet. Men läsaren ser sprickorna, det gör kanske inte mannen, eller också är hans skildring av harmonin ett sätt att försöka prata sig bort från det faktum att allt inte är så perfekt.
Har hustrun tröttnat, på honom och hans hemmatillvaro, på vardag och tristess? För att äktenskapet ska kunna fortsätta vill han tillåta henne vara fri och uppmuntrar och pushar henne då han inser att hon attraherats av en annan man. Ja, redan innan hon blivit det har han förutsett att det skulle gå så, han har rentav drivit henne. Varför?
Boken är skickligt skriven, berättarperspektivet ger intressanta vinklingar. Den är berörande, hemsk och sorglig.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera