måndag 20 februari 2017

Den som stannar, den som går

Läste Den som stannar, den som går av Elena Ferrante, tredje delen i Neapelserien om barndomsvännerna Lila och Elena. Läste - och njöt.

Jag uppslukades. Var bara tvungen att få veta hur huvudpersonerna fortsätter sina liv, vilka viktiga val de gör. Nu är de vuxna och båda är mammor. Deras vänskap är komplicerad men omistlig. Tiden är Italiens turbulenta 70-tal med demonstrationer, studentrevolter, maffia, blod och slagsmål. Det är också tiden för en begynnande kvinnorörelse. Och klasskillnader, alltjämt. Boken har starka, fängslande partier (de flesta) men går kanske litet på tomgång i vissa avsnitt. Men jag köper det också. Gillar blandningen av högt och lågt, stora ämnen och vardag. En verklig bladvändare, men allt annat än ytlig.

Den slutar med en cliffhanger, vad annars. Fjärde delen önskas snarast. Jag uppskattar verkligen att följa med en bokserie och få vänta på en följande del - har inte haft så här roligt sedan Knausgård.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar