Autisterna

Törs jag medge att jag inte hade läst mångomtalade Stig Larsson tidigare? Inte av honom (annat än kolumner o dyl) men naturligtvis om honom i artiklar och genom olika kulturdebatter. Han har gett ut romaner, men ännu flera diktsamlingar, och dessutom dramatik.

Autisterna är debutverket från 1979 som mottogs med häpnad, blev omtalad kultbok och nu kallas modern klassiker. Modernistas pocketutgåva från 2015 fås för en billig peng. Jag gjorde min nätbokhandelsdebut (kan man tänka sig) och fick meddelande om  att försändelsen kunde avhämtas på posten, den var så stor att den inte rymdes in genom brevluckan. När jag öppnade det lätta men skrymmande kuvertet trodde jag först att det var tomt, men se, en liten bok gömde sig ändå där. Blott 124 sidor, men låt inte skenet bedra.

Vad handlar Autisterna om? Vem är huvudperson? Det här låter sig inte enkelt förklaras. Det finns ingen intrig. Boken handlar om ett suddigt jag - men är det samma "jag" i alla sexton kapitel? Han (för det är en han) rör sig i mystiska miljöer, olika platser och städer, som Paris, Stockholm, Moskva, Island,  vid olika tidpunkter, ofta exakt definierade. Han arbetar oftast inte, är sysslolös, sömnlös, jagad, driver omkring.  Det är ingen kronologi och händelserna bildar inte en sammanhängande berättelse. Också mycket obehagliga och skrämmande element ingår. Väldigt neutralt berättar jaget detaljerat men distanserat om obehagligheter och vardagligheter med samma lågmälda ton. Det hela är mycket diffust - men fascinerande.

Det här är inte realism, nej, det är långt från 1970-talets episka, realistiska romaner. Det är i stället en reaktion mot realismen, och ett av de första verken inom åttitalslitteraturen, där formen är viktigare än innehållet. Men dessutom: "Autisterna är i själva verket en alienationsskildring, men av helt annan art än den som möter i 1970-talets samhällsanalyser", säger Mikael van Reis i förordet. Så är det nog.

Tyckte jag om Autisterna? Nej, egentligen inte. (Jag gillar ju de där tjocka realistiska berättande romanerna.) Men är jag glad att jag läste den? Ja, mycket. Tack vare ett par bokcirklar och alerta cirkelledare blir det av att välja också böcker som annars kanske inte kommit emot. Den kommande bokcirkeldiskussionen om Autisterna med bokvännerna är någonting att se fram emot.