Sällskapet

I den ena läsecirkeln jag hör till håller vi oss nästan enbart till nordisk litteratur. Då blir det av att beställa till bibban och läsa allt möjligt man annars hade missat och som inte kommer emot på varje hylla. Knappast hade jag annars stött på Sällskapet av danska Christina Hesselholdt, en ganska märklig bok, men definitivt en läsupplevelse.

Sällskapet, en diger bok på över fyrahundra sidor, består egentligen av fyra kortromaner om främst Camilla, hennes man Charles och några vänner till dem. Först blir jag lite matt och tänker oj hjälp, vad ska dethär handla om egentligen? Men snabbt inser jag att en klar handling saknas - det är bara att låta texten skölja över en. Boken består av monologer, inre monologer. Mellan raderna och så småningom får man veta mera om personerna och deras inbördes förhållande. Vissa partier och händelser är minst sagt underliga och andra rentav tröga, men det mesta är njutbart och dessutom humoristiskt. På så gott som varje sida finns det någon extra fin formulering lämplig att citera eller läsa om.  Speciellt mycket gillar jag besöken på olika författarhem och de olika litterära hänvisningarna.

En intressant bok alltså, men inte alldeles lätt. Har en känsla av att meningarna var rätt delade i läsecirkeln.

Hesselholdt (född 1962) som jag inte känt till tidigare tycks ha gett ut många romaner och novellsamlingar och många barnböcker. Hennes nyaste roman var kandidat för Nordiska rådets litteraturpris 2017.

Pärmbild från Natur och Kultur