Mustat morsiamet

Sirpa Kähkönen deltog i Helsinki Lit förra året. Hon gjorde ett mycket klokt och sympatiskt intryck. Hon är förresten också ordförande för Finlands PEN. Pinsamt nog satt jag i publiken utan att ha läst en enda av hennes böcker, fast jag hade hört mycket positivt om Kuopio-serien. Lakanasiivet med flera av böckerna hade rekommenderats från olika håll.

Nu valde vi i läsecirkeln nummer ett i serien, Mustat morsiamet (1998), som vårens första bok. Mycket lämpligt såhär som inledning på republikens hundraårsjubileum. Även om Kuopiodialekten ställvis var en utmaning var det här en bok jag läste med stor behållning. Ska läsa flera delar vid tillfälle. Väl skildrat om en tid i vår närhistoria då kommunistpartiet var förbjudet och dess sympatisörer sändes till fångläger i Ekenäs.

I fokus i romanen står kvinnorna. Huvudperson är den unga Anna, som flyttar från landet in till storstan, alltså Kuopio, för att arbeta som hemhjälp hos doktorns. Det här är vidpass sent 1920-tal. Hon träffar en man, Lassi,  blir gravid och gifter sig. Han är röd. Livet som gift blir sedan inte riktigt som hon tänkt sig. - Kan inte dess mera uttala mig om språket i boken, är inte så bra på att urskilja nyanser och dylikt i finskan. Men frånsett dialogen på dialekt flyter läsningen lätt, i mitt tycke. Och läsvärt är det. Alldeles tydligt första delen på en äkta romanserie det lönar sig att följa.