En kollektivroman, i sanning, med ett alldeles eget och unikt berättargrepp. Det handlar om norska Trude Marsteins roman Göra gott (2006, på svenska 2008). Nej, jag skulle aldrig ha hittat fram till denna 400-sidiga roman utan läsecirkeln där vi läser nordisk litteratur.
Göra gott börjar med att vi får veta att framgångsrika Karoline Skramnes, som jobbar på ortens viktigaste företag, ska hålla femtioårsfest för eliten i den mindre norska staden. Romanen utspelar sig under två varma sommardagar, först den 8 juli, sedan den 7 juli - i den ordningsföljden ja.
Romanen består av en mängd monologer uppdelade i avsnitt på en eller ett par sidor. Jaget växlar från avsnitt till avsnitt. Det tar ett tag att komma in i boken och vänja sig vid berättargreppet. Men snart sugs man med. Tror att det är bäst att sträckläsa boken i stället för att läsa bara korta snuttar åt gången.
Romanen är mycket skickligt uppbyggd. Monologerna (över hundra, 118 lär de vara) går in i varandra: ett jag vars perspektiv snart avlöses av nästa och nästa och nästa. Det blir inte jättedjupt, men det blir detaljerade nedslag i olika människors liv och vardagsliv. Nästan alla har de någon sorts relation till Karoline och festen: som familj, släkt, grannar, gäster, arbetskamrater, personal på festlokalen eller vanliga stadsbor som åser festen från sidan eller ungdomar vars föräldrar ska dit, osv, osv.
En intressant bok, samtidigt som den är ansträngande och utmattande. Gillade dock, och läste med behållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar