Det är lördag förmiddag på en liten litteraturfestival i västra Nyland. Redan efter dagens andra uppträdande har jag fått den behållning man vill ha av en dag med författarsamtal och -intervjuer. På scenen satt Arkan Asaad, i salen en andäktigt lyssnande publik.
Namnet Arkan Asaad sade mig först ingenting. Men genast han börjar berätta kommer jag ihåg att jag lyssnat till hans sommarprat i Sveriges radio i fjol. Hans egen historia är likadan som den historia han berättar i debutromanen Stjärnlösa nätter (2011).
På ett lättflytande språk, med inslag av poetiska formuleringar, berättas i Stjärnlösa nätter om huvudpersonen Amàr, av kurdisk härkomst men uppvuxen i Västerås. Hans komplicerade fadersrelation, modern som han inte har kontakt med efter föräldrarnas skilsmässa, syskonen av vilka Amàr är äldste sonen, något som ställer krav.
Under ett sommarlovsbesök i Kurdistan övertalas, lirkas och pressas Amàr, då nitton år, till att gifta sig med sin kusin Amina. Bröllopet ordnas väldigt snabbt. Amàr vill inte detta, men allting rullar på för familjehederns skull och den olyckliga och mycket tragiska historien börjar.
Texten löper, berättelsen fångar en. Det är omöjligt att lägga boken ifrån sig.
Mitt hjärta blöder - speciellt för Amina. Hon och alla hennes lika olyckliga och utsatta medsystrar behöver också få sina historier nedskrivna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar