Den svavelgula himlen

Bokårets karamell för mig var Kjell Westös Den svavelgula himlen. Jag såg förväntansfullt fram emot den, blev sprittande glad då den utkom - det var i maj-juni sisådär , skummade belåtet positiva recensioner. Och uppsköt sedan mitt eget läsande ända till november. Gäller att suga länge på konfekten.

Höga förväntningar alltså, och jag blev inte besviken. Jag tyckte mycket om boken. En stor episk roman som talar direkt till mig, en helsingforsskildring som handlar om mänskor, miljöer och tider som berör just mig. Samtidigt som den berör och talar till läsare i andra länder och miljöer. Den handlar om vänskap och kärlek, svek och minnen.

En stor läsupplevelse.

Omslagsbilden från Schildts & Söderströms