En syster i mitt hus

Har läst ganska många av Linda Olssons romaner och nu, som sista bok i april, den nyaste En syster i mitt hus. Hennes böcker omtalas som "gripande" i förlagstexten på bakpärmen. Det stämmer,  det finns alltid något inslag av sorg, skuld och förlust i hennes böcker. I den senaste boken handlar det om en förlorad syster.

Linda Olsson har ett vackert språk. Man fängslas också av handlingen. Men ändå är det något som stör mig en smula med hennes böcker, någonting i skildringen eller rentav i det vackra språket? Trots detta läste jag i alla fall gärna En syster i mitt hus, där två systrar äntligen kommer varandra närmare. De avhandlar olika minnen, svåra barndomsminnen, såriga relationer och kommer kanske till självinsikt. Detta sker i vacker miljö i ena systerns spanska hus, mot en fond av blått hav och svalt vitt vin på terrassen.

                                                        Omslagsbild från Brombergs