Bergmanåret till ära läste jag om Laterna magica, Ingmar Bergmans självbiografi från 1987. Jag läste den första gången då den var rätt så färsk.
I Laterna magica avhandlar och bearbetar Bergman minnen och händelser från sitt liv ända från barndomen och uppväxten. Ordningen är inte kronologisk. Han förskönar inte sig själv. Han berättar om de dämoner (ja, med -ä) han tampats med genom livet, sin känsliga mage, sina vanor och ovanor. Om sina svårigheter med djupa relationer, om föräldrar och syskon, fruar och barn. Om endel mindre lyckade regiprojekt, om konflikter och olika händelser och arbeten som varit betydelsefulla för honom.
Allt är knappast helt sant, allt kan han knappast komma ihåg med sådan skärpa, men det är ett sådant här porträtt Bergman vill teckna av sig själv. En medryckande och intressant bok av en stor regissör, ett manligt geni, som också är en stor författare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar