Djävulen är en lögnare

Helsingfors har många ansikten. På en författarträff  häromkvällen upplästes några avsnitt om staden Helsingfors ur Kjell Westös och Joakim Groths nya romaner. Salutorget, södra stadsdelarna, sådant.

I romanen Djävulen är en lögnare av Sara Razai (utkommen 2016 på Förlaget) är det förorten Gårdsbacka som beskrivs. Där har flickorna, bästisarna, Meri och Hope växt upp. Hope och hennes mamma har efter tio år i Finland blivit deporterade tillbaka till Kamerun. Meri är så ensam utan sin bästa vän att hon överhuvudtaget inte kan fungera. Meris mamma, fångad i ett nytt förhållande i grannförorten, är inget stöd alls. Meri har fastnat i lägenheten, ensam, håglös och utan sammanhang med facebook som enda sällskap.

Boken utspelar sig under en enda händelserik dag, den andra november 2011. Huvudpersonen växlar i de olika kapitlen. Vi får dagen skildrad genom Meri, Hope och mammorna Aina och Gloria.  De fyra personernas tankar och minnen vidgar berättelsen till att omfatta hela deras liv. Miljön är både Gårdsbacka och stadsdelen New Bell i Douala i Kamerun.

Det är en bok om utanförskap, klasskillnader, kulturskillnader, döttrar och mödrar och livsval; att kanske få ett hopp och hitta sin väg. Mycket fint och träffsäkert skildrade miljöer och personer, stämningar och känslor. (Boken borde förresten absolut översättas till finska.)

En berörande bok som väckte många tankar och kommer att stanna i minnet. Tyckte mycket om den.  -Att min bokcirkel hade besök av Sara Razai gjorde upplevelsen av boken ännu djupare.

Omslagsbild från Förlaget